Förord från redaktionen
SD-Arkivet publicerar med författarens tillåtelse den här artikelserien under de sista dagarna av 2014. Vi hoppas att den skall ge våra läsare en bättre inblick i och en mer nyanserad bild av Sverigedemokraternas rötter, som kan härledas till folkkampanjen Bevara Sverige svenskt (BSS). Ägna gärna lite utav den sista tiden av året åt att läsa denna intressanta tillbakablick!
Artikelserie i fem delar av Mattias From
Del 4 av 5: 1985-1986 (Uppdaterad december 2014)
Tidigare publicerad i Nationell Idag nr. 45, 2012
BSS förbereder en demonstration under parollen "Stoppa invandringen - verka för repatriering". Foto: Okänd/BSS.
De två sista åren
1985 var det mycket få svenskar som aldrig hade hört talas om den tvärpolitiska kampanjorganisationen Bevara Sverige svenskt (BSS). Men ytters få hade fått en rättvis bild serverad genom press och massmedia. Merparten trodde att det handlade om en rasistisk extremistorganisation, vilket inte är konstigt med tanke på den hets BSS hade fått utstå i massmedia ända sedan bildandet. Denna mediebild som i grunden var felaktig kom att hemsöka BSS ända fram tills dess att organisationen lades ner i slutet av 1986. Men trots detta var det allt fler som började se igenom den massmediala dimridån och medlemsantalet fortsatte att stiga. Tyvärr lyste den debatten om invandringen i massmedia fortfarande med sin frånvaro. Mot mitten och av 1980-talet ökade trycket mot vårt lands gränser ytterligare. Det var en dyster framtid Sverige gick till mötes, där den homogena befolkningssammansättningen fortsatte att upplösas. Ökad förslumning, segregation och förfall tilltog.
Inför BSS årsmöte i april 1985 övervägde man att ombilda rörelsen till ett politiskt parti och ställa upp i allmänna val. Dels för att man inte hade fått något större genomslag i debatten och lyckats påverka de etablerade partierna, men också för att man nu hade tillräckligt många medlemmar runt om i landet för att kunna bilda ett parti. Huvudämnet under årsmötet 1985, förutom rutinärendena var också att undersöka intresset bland BSS medlemmar för att bilda pari. Intresset för detta visade sig vara stort bland medlemmarna. Men med mindre än ett halvår kvar till valet var det inte särskilt realistiskt att man skulle hinna bilda ett parti till dess. Bakom ett partibildande ligger ett enormt arbete om det skall göras seriöst. Man måste dels ta fram och anta program och stadgar samt samla in de 1500 namnunderskrifter som krävs för att kunna registrera partiet för att delta i riksdagsvalet. Då var mandatperioderna endast tre år, så man valde att avvakta med partibildandet och i stället storsatsa i valet 1988. Under tiden startades ett arbete för att ta fram politiska program samt diskutera och förankra dessa bland medlemmarna. Man tittade också på att gå in i något annat parti för att få en bredare uppslutning inför kommande val. Under årsmötet planerade man inför den framtida partibildningen så att denna skulle kunna ske i slutet av 1986, alltså nästan två år innan valet 1988. Styrelsen tittade senare på eventuella samarbetspartners och en av dessa var Framstegspartiet i Stockholm, ett parti som man också uppmanade medlemmarna att proteströsta på i valet 1985.
Framstegspartiet var inget speciellt stort parti men man låg relativt nära BSS i flera sakfrågor, även om den så kallade framstegsideologin är mer utav en missnöjesideologi likt den Ny Demokrati senare drev. Där är huvudfrågorna skattesänkningar och motståndet till invandringen beror främst på ekonomiska orsaker snarare än värnandet av sitt folk. Risken med den här typen av grupperingar, som egentligen inte har någon stabil ideologisk grundpelare att stå på, som BSS trots allt hade (genom den demokratiska nationalismen som var inskriven i stadgarna) är att man ofta engagerar rättshaverister och personer med en mängd olika grunduppfattningar. Det såg vi senare med Ny Demokrati som rasade ihop som ett korthus då de inte kunde enas internt om i stort sett någonting. Maktstrider och avhopp kom att prägla det partiet under dess sista år.
Klistermärken från BSS med budskap som ”Rör inte mitt land!” och ”Nationell Solidaritet spreds av sympatisörer över hela landet. Nationell solidaritet innebär att man värnar om sitt eget folk och sitt eget land först. Illustrationer: Patrioten (BSS tidning) nr. 7-8 1986.
"Rör inte min kompis!"
Under sommaren 1985 drev massmedia tillsammans med internationalisten Olof Palme igång en propagandakampanj för invandring som de kallade ”Rör inte min kompis!”. Till denna skapade man en symbol av en vit hand med text på, samma hand som Aftonbladet senare tog till sin ”Vi gillar olika” kampanj. Förlagan till kampanjen ”Rör inte min kompis!” var den marginaliserade franska organisationen SOS Racisme och deras kampanj i Frankrike med samma namn. Expressen påstod att kampanjen fått ett starkt stöd bland Frankrikes ungdomar, men i själva verket drevs denna av en löst sammansatt internationalistisk grupp som saknade förankring hos folket. För att säja in kampanjen i Sverige så bar politiker och tv-journalister rocknålar med ”Rör inte min kompis” märket. I Boken BSS – Ett försök att väcka debatt citeras en mening ur en artikel om kampanjen från Expressen, den 11 augusti 1985. ”Kring år 2000 kan rörelsen skrotas för då beräknas halva befolkningen ha invandrare i sin släkt.” Detta var alltså kampanjens egentliga syfte – att flytta fokus från att svenskarna håller på att bytas ut genom en alldeles för stor invandring till eventuella trakasserier mot invandrare. Man tog naturligtvis inte upp de trakasserier som riktas mot svenskar i framförallt invandrartäta områden. Inte heller invandrarnas brottslighet som redan vid den här tiden var märkbart överrepresenterad. Denna inkonsekvens och detta sätt att försöka flytta fokus från debatten om invandringen, genom att försöka utmåla kritikerna som mobbare och rasister var inget som BSS kunde ställa upp på. I stället tog man fram en egen hand. En hand där texten bytts ut mot ”Rör inte mitt land!”
Ultima Thule spelar för nationalister i hemstaden Nyköping under 1985. Foto: Patrioten (BSS tidning) nr. 6 1985.
Ultima Thule
”Deras första skiva sponsrades av den rasistiska organisationen BSS” – TV4 Nyhetsmorgon om vikingarockbandet Ultima Thule.
Vikingarockbandet Ultima Thule med deras fosterländska texter slog igenom 1993. Sedan de tecknat skivkontrakt med Bert Karlsson låg deras skivor på svensktoppen i början av 1990-talet, något som inte uppskattades i massmedia. Plötsligt kom ett band som för en gångs skull hyllade Sverige och och vår svenska historia. Värden som 68-vänstern i etablissemanget försökt utplåna till förmån för den nya globaliserade och mångkulturella skräpkulturen. Man gjorde allt för att smutskasta Ultima Thule och tog flitigt upp deras kopplingar till BSS, som kom att bli en belastning. Till slut orkade Bert Karlsson inte med medietrycket och han tvingades säga upp skivkontraktet med gruppen. Men då hade man redan slagit igenom. Vad fanns det då för kopplingar mellan Bevara Sverige svenskt och det bland nationalister omtyckta vikingarockbandet? Jo, för att kunna ge ut sin första skiva sponsrades Ultima Thule under 1985 med 1500 kronor i form av en gåva från BSS. Man tyckte att Sverige behövde ett nationellt band. Då den felaktiga mediebilden av BSS hade etablerats i massmedia så kom även Ultima Thule och Sverigedemokraterna som båda på olika sätt har kopplingar till BSS att lida av detta.
BSS sista 30 november firande ägde rum 1985 och man samlade
rekordmånga deltagare. Foto: Patrioten (BSS tidning) nr. 7-8 1985.
BSS sista 30-november firande
30 november 1984 hade blivit en succé, då patrioterna återigen tagit tillbaka gatorna från vänsterextremisterna. Man kunde utan störningar genomföra sin manifestation till hjältekonungen Karl XII:s ära. 1985 hade emellertid polisen inte beviljat tillstånd för manifestationen. Ledningen för BSS beslöt att trotsa beslutet som de menade stred mot deras demokratiska rättigheter och mot mötesfriheten. Man såg dessutom avslaget som ett politiskt beslut, eftersom polisen aldrig skulle dra in exempelvis vänsterns demonstrationstillstånd under första maj. Det här året var man 200 personer och när polisen på plats frågade vart man skulle svarade man ”till Karl XII:s torg”. Polisen på plats svarade då mot all förväntan att eftersom man var så ärliga skulle man få gå i alla fall. Detta var ett glädjande besked och marschen skulle få starta klockan 18.30 och allt mer folk samlades. Så småningom började tåget röra på sig ut på Sibyllegatan. Slagorden Bevara Sverige svenskt ekade återigen över gatorna. När tåget väl kommit fram till Karl XII:s torg mötte man vänstern, som samlat nästan 250 motdemonstranter. När man började spela nationalsången i högtalaranläggningen gick vänsterextremisterna bärsärkagång. De matade snöbollar innehållande bland annat grus mot BSS:arna, men man träffade också en polishäst. Några patrioter gick emot denna pöbel, vilket man från polisens sida uppfattade som en uppmaning till bråk och man särade på grupperna. Trots detta var BSS-ledningen nöjd med polisens insats då de lät marschen genomföras även om den saknade tillstånd.
En lokalavdelning till Bevara Sverige svenskt protesterade mot invandrarministern Anita Gradins liberala flyktingpolitik i mars 1986. Tidningsklippen publicerades i BSS medlemstidning Patrioten nr. 7-8 1986.
BSS läggs ner – Sverigepartiet uppstår
Massmedias hetskampanjer mot Bevara Sverige svenskt under åren hade inte varit få när organisationen lades ner den 16 november 1986. Här är några av de citat som tas upp i boken "BSS -Ett försök att väcka debatt."
”Jag vill gärna tillägga att skulle er verksamhet inte vara åtalbar är jag beredd att verka för att den skall bli det” – Ur Bo Strömstedts brev till BSS 1980.
”Dessa rasister är ett avskum som samhället med det snaraste bör operera bort… Samhället måste ingripa på ett effektivt sätt mot rasister så att de försvinner för tid och evighet.” – Insändare i Västmanlands LT 1982.
”Men packet – för bakom BSS och liknande organisationer står inget annat än drägg och pack – måste bekämpas.” – Ledarartikel i Hallandsposten 1985.
Påhopp som dessa, varav en del är mycket tveksamma ur en demokratisk synvinkel bidrog till att piska upp stämningen och öka polariseringen i invandringsfrågan. Nu började också våldet mot BSS och dess företrädare på allvar att trappas upp. Förutom ökad närvaro av skränande, stenkastande motdemonstranter på torgmöten och demonstrationer så förekom det även att gäng organiserat sökte upp sympatisörer till BSS. Det var en reaktion på den djupt felaktiga bild av Bevara Sverige svenskt som allt för länge hade spridits i massmedia och som nu började få fäste hos en del.
Efter att man sommaren 1986 inlett förhandlingssamtal med Framstegspartiet i Stockholm och dess ledare Stefan Herrmann om att slå samman BSS och FSP ägde den gemensamma partibildningen rum den 16 november 1986. Samma dag lades BSS och FSP ned. Partibildningen skedde genom ett möte i Medborgarhuset i Stockholm. Med en efterkommande presskonferens var målet enligt BSS-grundaren Leif Zeilon att ”överraska alla utomstående med nyheten om en breddad nationell front.” Denna front kom att få namnet Sverigepartiet. Emellertid kom detta att bli ett kortlivat parti på grund av stora falangstrider. I stället bildades Sverigedemokraterna i februari 1988.
Fortsättning följer!
2014-12-28 09:35:24
Mattias From
Förord från redaktionen
SD-Arkivet publicerar med författarens tillåtelse den här artikelserien under de sista dagarna av 2014. Vi hoppas att den skall ge våra läsare en bättre inblick i och en mer nyanserad bild av Sverigedemokraternas rötter, som kan härledas till folkkampanjen Bevara Sverige svenskt (BSS). Ägna gärna lite utav den sista tiden av året åt att läsa denna intressanta tillbakablick!
Artikelserie i fem delar av Mattias From
Del 3 av 5: 1983-1984 (Uppdaterad december 2014)
Tidigare publicerad i Nationell Idag nr. 43, 2012
BSS deltog flera gånger i högtidlighållandet av Karl XII på konungens dödsdag den 30 november. Illustrationer: Patrioten (BSS tidning) nr. 6 1985 samt nr. 7-8 1986.
Höga förväntningar inför framtiden
Med en egen interimsstyrelse bildad gick folkrörelsen Bevara Sverige svenskt stärkta in på det nya året. 1982 hade varit det i särklass aktivaste året dittills för BSS och förväntningarna inför framtiden var höga.
30 november
Att högtidlighålla minnet av hjältekonungen Karl XII på hans dödsdag den 30 november har länge varit en central tradition för nationalistiska rörelser. Denna tradition att med fackeltåg upprätthålla kungens minne har engagerat ett stort antal olika nationella grupper ända sedan 1853. Detta togs också upp av BSS under 1980-talet, som nu var tillräckligt stora för att samla en hel del folk till sina utåtriktade aktiviteter. Fortfarande under 1950-talet högtidlighöll man Karl XII minne i skolorna. Dessa fosterländska traditioner städades dock bort för gott i 1970-talets liberalmarxistiska flumskola. Då skulle nämligen alla börja tänka internationellt och det svenska hamnade i skymundan. För de som inte känner till historien kring Karl XII kan nämnas att han endast var 15 år gammal när han blev kung över Sverige. Han gjorde sig snabbt känd för sitt mod och ledde Sverige genom flera fälttåg. 36 år gammal stupade han i slaget vid Fredrikshald, Norge efter att ha träffats av en kula i huvudet. Kulan var i själva verket en rund bröstknapp som avfyrats och det har spekulerats i om Kungen i själva verket blev mördad. "Kulknappen" kom nämligen från en svensk uniform. Detta var den 30 november 1718. Karl XII, som själv ofta var med i striderna var känd för sitt mod och för sin kamp för fäderneslandet. Det är därför ingen slump att nationellt sinnade ser upp till just honom och hans kamp för Sverige.
Tack vare BSS kunde ett 30 november firande genomföras även 1981. Foto: Okänd.
I hetsreportaget om BSS i SVT:s Magasinet som sändes i december 1980 bedrev man också en hetsjakt mot Narvaförbundet, som utklädda till karoliner varje år firade 30 november genom att marschera till Karl XII staty i Kungsträdgården. Man försökte i Magasinet koppla samman både Narvaförbundet och BSS till allsköns extremistgrupper och tidningarna följde efter. Detta gjorde att det inte dök upp lika många från Narvaförbundet året därpå, några hade skrämts till tystnad. Men ett antal BSS:are hade dykt upp, men tyvärr även ett trettiotal äggkastande kommunister som i vanlig ordning försökte störa manifestationen. Men firandet kunde trots allt genomföras. 1982 blev dock en tragedi. Då fanns bara en person representerad från Narvaförbundet i form av deras viceordförande. När denne skulle lägga ned sin krans vid konungens fötter blev han attackerad och nedslagen av rödingarna som stal kransen och kastade den i vattnet. Naturligtvis tog inte massmedia avstånd från kommunisternas oacceptabla beteende, utan skrev enbart att det var stökigt under 30 november. Det var dock inte intressant att skriva vem eller vilka som stod för stökigheterna…
Men 1983 hade BSS tröttnat på dessa odemokratiska, landsförrädiska element som störde ordningen och angrep 30 november firandet. Man kraftsamlade och lyckades få ihop omkring 100 personer. Motdemonstranterna på vänsterkanten var ungefär lika många, men dessa lyckades inte stjäla scenen den här gången. Året därpå, 1984 blev en storseger för nationalisterna. Över 200 personer med facklor och banderoller ställde upp för Sverige. Slagord som ”Bevara Sverige svenskt!” och ”Stoppa kommunismen” ekade längs gatorna. Man spelade även musik, bland annat vår nationalsång ”Du gamla, du fria” med Ultima Thule. Tal hölls av både BSS och Nationaldemokratiska Partiet. Den här gången hade kommunisterna inte en chans att kapa 30 november med sina våldsamma odemokratiska och landsförrädiska motaktioner. Patrioterna hade segrat och kunde lugnt genomföra sin fredliga manifestation.
BSS skaffar lokal
Till årsmötet i mars 1984 kom hela 80 personer, vilket var det största årsmötet BSS hade haft dittills. Under sommaren samma år hade Bevara Sverige svenskt växt så mycket att det var på tiden att skaffa sig en egen lokal att kunna verka i. Fram till dess hade all föreningsverksamhet skett hemma hos de aktiva medlemmarna och i vissa fall i bokade lokaler. Samtidigt som invandringen fortsatte att öka och när diverse invandrarföreningar med egna lokaler började poppa upp likt svampar ur jorden hade BSS sedan bildandet 1979 stått utan en egen lokal. Därför att till skillnad från invandrarföreningarna och de etablerade politiska grupperna stod man helt utan ekonomiskt stöd från staten. Invandrarföreningarna beviljades rikligt med verksamhetsbidrag under varje år och de etablerade partierna öste skattepengar över både sig själva och deras ungdomsförbund. Detta gjorde det svårt att konkurrera på lika villkor och väcka opinion.
Under mitten av 80-talet började BSS locka allt fler till sina möten. Foto: Okänd/BSS.
Men BSS var på många sätt en folkrörelse, de hade något etablissemanget sneglade på med avund – engagerade idealister som gjorde stora uppoffringar och som gick in för sin sak till hundra procent. Ofta kunde faktiskt verksamheten fungera betydligt bättre och mer effektivt när man inte hade några stora ekonomiska resurser att röra sig med. Detta ser vi exempelvis inom Sverigedemokraterna idag, som på mycket kort tid gått från att ha varit ett i stort sett helt ideellt parti till att mer likna de etablerade partierna organisatoriskt. Även SD får numera statligt partistöd varje år. De aktiva i Bevara Sverige svenskt bestod av personer som gjorde allt för sin rörelse, medan Sverigedemokraterna på senare tid tyvärr lockat till sig en del karriärister och lycksökare som främst engagerat sig för sin personliga vinning och som kanske egentligen inte är speciellt nationalistiskt sinnade. Risken för att fel personer engagerar sig ökar tyvärr när en organisation får bättre ekonomiska resurser samt när man också har chansen att väljas in på arvoderade förtroendeuppdrag.
Tack vare att de aktiva medlemmarna i BSS blivit fler under 1980-talet och tack vare att dessa också var beredda att lägga en mindre summa var till föreningen varje månad kunde man flytta in i en alldeles egen lokal. Det var förvisso ingen stor, vräkig och påkostade lokal likt de lokaler etablissemanget hyrde för skattemedel. Men det var ändå en bra föreningslokal där man kunde hålla sina medlemsmöten och styrelsesammanträden. Med medlemmarnas hjälp hade man råd att behålla lokalen och föreningen kunde verka allt mer aktivt.
Vad kommer att hända med den svenska homogeniteten? Det frågade Sven Davidson i ett brev till landets kommuner. Illustrationer: Patrioten (BSS tidning) nr. 6 1985.
Brev till samtliga kommuner
Då invandringen till vårt land från utomeuropeiska länder ökade ytterligare under 1980-talet skickade Bevara Sverige svenskt ut ett brev till Sveriges samtliga 290 kommuner. Detta brev skrevs av BSS ordförande Sven Davidson och jag väljer här att publicera brevet i sin helhet då detta innehåller flera intressanta saker. Brevet skickades ut den 15 september 1984.
Kommunfullmäktiges ordförande. Herrar och kvinnor förtroendevalda.
Vid årsskiftet träder den stora omorganisationen i kraft, när det gäller att ta emot nya flyktingar. AMS skall överlåta ansvaret på invandrarverket, som skall teckna kontrakt med så många kommuner som möjligt. SIV (Statens Invandrarverk) ligger i förhandlingar med ett 30-tal kommuner. Enligt Thord Palmlund har 40 kommuner redan slutit avtal och förklarat sig villiga att ta emot flyktingar. Allt detta är en källa till oro inte bara för oss i BSS, utan för en stor del av det svenska folket. Ty varifrån kommer flyktingarna? Det rör sig om människor från främmande kulturer och främmande nationer. Människor som ligger i fejd med varandra av religiösa och politiska skäl på hemmaplan. Minst fem miljoner i Afrika, afghaner i Pakistan, 3-4 miljoner ahmadiya-muslimer i Pakistan, iranska och irakiska desertörer, kurder, libaneser och palestinier.
Hur går det då med den svenska homogeniteten? Med språket, religionen, sammanhållningen och försvaret? Detta är det ingen som bryr sig om idag. Den svenska homogeniteten har i årtionden varit föremål för avund av statsbildare runt om i världen. Själva definitionen på en nation är fortfarande en statsbildning med utpräglat homogen befolkning, gemensamt språk och kultur, gemensam historia och en i stort sett gemensam religionsuppfattning. Alla dessa värden är man idag beredd att kasta på sophögen. På grund av en tillfällig liberal modenyck. Staten är beredd att betala kostnaderna för tomma lägenheter, kostnaderna för socialt uppehälle o.s.v. i åratal framåt. Detta liknar bondfångeri på högsta plan. Det blir som vanligt skattebetalarna, som får stå för kostnaderna och de kommande generationerna genom statslån. Vem som helst kan se att detta är ett himmelsskriande förräderi mot det svenska folket – och en kortsynt egoism från många kommuners sida. Thord Palmlund jämför den 8 september i Svenska Dagbladet den nya lagen med regalskeppet Wasa, som sjönk år 1628 innan det kom till havs. Han är rädd att skeppet skall lastas med för många flyktingar på en gång. För övrigt är han naturligtvis själaglad över en jämn och stark inströmning och arbetsbelastning på SIV i åratal framåt. Sista anslagsäskandet för kommande budgetår är drygt 500 miljoner kronor. Vi i BSS skulle hellre vilja jämföra regalskeppet Wasa med det svenska riket.
Enligt konjunkturinstitutet halkar Sverige obönhörligt efter de andra industriländerna i privat konsumtion per capita. Vi är nu nere på 9 – 10 plats i en jämförelse. Vi ligger efter Japan, Västtyskland, Danmark och Frankrike och har nu kommit i sällskap med Holland, Finland, Belgien, England och Italien. Då skall man komma ihåg att vi så sent som i slutet av 60-talet låg i jämnhöjd med Schweiz som den absoluta toppen i Europa. Det har gått snabbt utför, och man må leta efter andra orsaker än kostnader för invandrare och flyktingar, men då skall man också komma ihåg, att jämförelsen görs med länder, som drabbats lika hårt av oljeprishöjningar, lågkonjunkturer och arbetslöshet, kanske i ännu högre grad än vi. Var skulle vi kunna hamna på denna konsumtionslista om vi verkligen försökte få bort budgetunderskottet och dessutom började betala igen våra skulder? Statliga lån, som tagits just för att uppehålla konsumtionen med konstlade och fega medel. Då hamnade vi på den absoluta botten i Europa.
I Gävleborgs län finns 15.000 öppet arbetslösa. I Stockholms län finns ca 18.000. Hans Hagnell har tiggt och bett regeringen om pengar för arbetsskapande åtgärder. Han har fått nej. Men öronmärkta pengar – och förmodligen lånade pengar har funnits för kommande flyktingströmmar. Inser ni inte hur sjukt det hela är? Humanitetens principer har gått för långt lär i landet. Världens mest skattetyngda folk med en ränteskuld på c:a 63 miljarder i år.
Vi ber er fatta mod. Skriv ej kontrakt med Invandrarverket. Om detta redan är gjort, så säg upp avtalet omedelbart.
Sven Davidson. Ordförande.
Fortsättning följer!
2014-12-27 13:15:19
Mattias From
Förord från redaktionen
SD-Arkivet publicerar med författarens tillåtelse den här artikelserien under de sista dagarna av 2014. Vi hoppas att den skall ge våra läsare en bättre inblick i och en mer nyanserad bild av Sverigedemokraternas rötter, som kan härledas till folkkampanjen Bevara Sverige svenskt (BSS). Ägna gärna lite utav den sista tiden av året åt att läsa denna intressanta tillbakablick!
Artikelserie i fem delar av Mattias From
Del 2 av 5: 1981-1982 (Uppdaterad december 2014)
Tidigare publicerad i Nationell Idag nr. 42, 2012
BSS blev med tiden skickliga på att designa flygblad och klistermärken. Illustration: Patrioten (BSS tidning) nr. 7-8 1986.
Invandrarna har kommit för att stanna
”Invandrarna har kommit för att stanna i Sverige. Idag överstiger antalet 1 miljon, om ett par decennier torde de bli 2-3 miljoner, beroende på högre födelsetal och det ökande trycket mot vårt lands gränder…” – David Schwartz i DN den 2:a oktober 1980.
Redan i början av 1980-talet hade det kommit så många invandrare till Sverige att dessa uppgick i en miljon. Dock inkluderar den siffran också de som invandrat från kulturellt och etniskt närbesläktade länder. BSS gjorde sitt bästa för att nå ut med sin befogade kritik mot vad den förda politiken skulle kunna leda till på sikt – att svenskarna blir ett folk utan land. Varför bemöttes då denna opinion som ville återskapa ett tryggt, enat, homogent och lyckligt land med lögner, hets och förtal? Jo, etablissemanget anade tidigt sprängkraften i deras budskap – de visste att de åsikter Bevara Sverige svenskt torgförde i själva verket var desamma som den tysta majoritetens. Man visste att tog man debatten på lika villkor skulle folk vakna och inse att BSS hade rätt. I stället intensifierades indoktrineringskampanjerna på skolorna runt om i landet mot invandringskritiska åsikter. Det hette att skolungdomarna skulle ”vaccineras mot främlingsfientlighet”, men i själva verket var det ren politisk åsiktsindoktrinering som försiggick, och som pågår än idag i en allt större omfattning.
Christopher Jolin representerade BSS under en debatt mot FPU:s Maria Leissner. Jolin var även författare till boken "Varför vi inte kan lita på massmedia". Foto: Magasinet/SVT. Illustration: Patrioten (BSS tidning) nr. 6 1985.
BSS i debatt mot Folkpartiets Ungdomsförbund
Christopher Jolin (BSS) och Maria Leissner (FPU) möttes i en två timmar lång debatt i Borås under 1981. Leissner blev senare partiledare för Folkpartiet. Efter debatten skrevs det som vanligt hetsreportage i den liberala och marxistiska pressen. Göteborgsposten skrev en artikel där man förutom de vanliga ogrundade anklagelserna om rasism och nazism även påstod att riksdagspartierna ”i tur och ordning” försökt få BSS att ställa upp på en debatt utan att lyckas. Detta var naturligtvis lögn, BSS gjorde allt för att få upp invandringsfrågan till debatt, när etablissemanget i stället lade locket på.
BSS bildas som förening
Till en början var Bevara Sverige svenskt en löst sammansatt grupp vars primära syfte var att försöka väcka en debatt kring den oansvariga invandrings och flyktingpolitiken. Detta kom dock att förändras, då debatten helt uteblev. Detta tack vare att åsiktsmonopolet i massmedia istället lade all sin kraft på att smutskasta BSS med diverse ogrundade anklagelser om exempelvis rasism – allt för att flytta fokus från sakfrågorna och slippa ta debatten. I mars 1982 kallades till ett möte i Medborgarhuset i Stockholm. Syftet med mötet var att formellt bilda BSS som en ideell förening med en interimsstyrelse. Man hade ambitioner om att försöka verka mer aktivt för en förändring av den politiska inriktningen, då man inte fått genomslag för sin kritik i den allmänna debatten. Den som höll i mötet var ingenjören Sven Davidson. På mötet skulle man också ta ställning till vilken linje BSS skulle driva i invandrings och flyktingfrågan samt hur man skulle ställa sig till ett par andra relaterade frågor. Däribland repatriering, aborter samt internationella adoptioner.
”Ska man se krasst och realistiskt på situationen idag så måste jag för min personliga del hålla med den person som säger att det här med angrepp på invandringspolitiken är egentligen för sent. Invandringen har redan skett i för stor och felaktig omfattning. Vi måste därför koncentrera oss på sådana frågor som är en följd utav den bedrövliga invandringspolitiken: Nämligen repatrieringsfrågan, flyktingfrågan, inställningen till flyktingkonventionen som Sverige har skrivit på 1951. Abortfrågan som är ödesdiger.” – Sven Davidson i sitt anförande från mötet i Medborgarhuset den 20 mars 1982.
Redan under den här tiden fanns det en stor uppgivenhet om att det redan var för sent med kritik mot den förda invandringspolitiken. Och efter de trettio år som gått sedan detta anförande hölls har det runnit mycket vatten under broarna. Sverige har gått ännu längre åt fel riktning och situationen har förvärrats till ohållbar i vissa delar av landet. Bilbränder, gängkriminalitet, gruppvåldtäkter och övrig våldsbrottslighet har ökat dramatiskt – i takt med massinvandringen. Många svenskar frågar sig nu om det verkligen går att rädda vårt land. BSS ville få till stånd en repatriering - en återflyttning av de utomeuropeiska invandrarna och flyktingarna till sina hemländer. Detta för att undvika bildandet av ett mångkulturellt samhälle och för att göra Sverige svenskt igen. Vi skall också komma ihåg att redan på den här tiden var ofoget med passlösheten och fenomenet med ”flyktingar” som åkte på semester till sina forna hemländer (samma länder som de uppgett sig ha flytt ifrån) stort och utbrett. Den övervägande majoriteten av de asylsökande var då, precis som nu ingenting annat än ekonomiska lycksökare eller invandrare.
Sven Davidson, med en bakgrund som ingenjör på Atlas Copco fick medlemmarnas förtroende att leda BSS. Foto: Patrioten (BSS tidning) nr. 6 1985.
Sven Davidson
BSS första och ende ordförande blev Sven Davidson, född 1931, död 2005. Davidson var senare en av grundarna till Sverigedemokraterna år 1988 och talade ofta på partiets möten.
Han var både en bra ideolog samt en retoriskt skicklig talare. En självklar ledargestalt helt enkelt, som hade anslutit sig till BSS efter den massmediala uppmärksamheten rörelsen fått. I och med det formella bildandet av organisationen inledde styrelse med Davidson i spetsen ett mycket mer organiserat arbete.
BSS började under 1980-talet visa sig allt mer på gator och torg. Personerna till höger skall föreställa de antidemokratiska motståndare som ofta dök upp vid dessa tillfällen. Illustration: Patrioten (BSS tidning) nr. 7-8 1986.
Aktivism och demonstrationer
1982 blev fyllt av aktiviteter, mycket mer än något tidigare år från BSS sida. Nu anordnades torgmöten och demonstrationer samt mängder av nytt material, framförallt flygblad spreds i stora upplagor. Det märktes att man nu börjat bygga upp en något sånär vältrimmad organisation med offervilliga och ideella personer. Detta år startade man också tidskriften BSS-Nytt, som senare bytte namn till Patrioten. Denna skrift kom att bli central för BSS-ledningens kommunikation med aktivister och sympatisörer på lokal nivå. Den fungerade också som en verksamhetsberättelse där man skrev om de aktiviteter man genomfört.
Men tyvärr möttes också denna ökade aktivitet av tråkigheter. Mötesstörningar och tumult med våldsamma motdemonstranter blev ett allt vanligare problem. När man den 8:e maj 1982 begav sig till Uppsala för att hålla ett torgmöte möttes man av ett aggressivt invandrargäng. Detta gäng, som bestod av i huvudsak turkar och iranier började störa mötet och kom med hotelser om våld. Även vänsterextrema grupper och diverse självutnämnda antirasister började under 1980-talet att allt mer ägna sig åt organiserade mötesstörningar för att tysta motståndet. De odemokratiska metoder dessa grupper ägnade sig åt (och som de fortfarande ägnar sig åt) kom då liksom nu sällan fram i ljuset genom massmedia. I stället kom man med anklagelser om att det var BSS som inte var demokrater. Det är märkligt hur uppochnervänd den offentliga debatten kan bli när man bara släpper fram den ena sidan…
Fortsättning följer!
2014-12-26 10:29:05
Mattias From
Förord från redaktionen
SD-Arkivet publicerar med författarens tillåtelse den här artikelserien under de sista dagarna av 2014. Vi hoppas att den skall ge våra läsare en bättre inblick i och en mer nyanserad bild av Sverigedemokraternas rötter, som kan härledas till folkkampanjen Bevara Sverige svenskt (BSS). Ägna gärna lite utav den sista tiden av året åt att läsa denna intressanta tillbakablick!
Artikelserie i fem delar av Mattias From.
Del 1 av 5: 1979-1980 (Uppdaterad december 2014)
Tidigare publicerad i Nationell Idag nr. 40, 2012
BSS började sin verksamhet genom att dela ut flygblad. Foto: Magasinet/SVT.
Bakgrund
”Sverigedemokraterna grundades 1988 av personer ur den uttalat rasistiska rörelsen BSS – Bevara Sverige svenskt” – Inslag i SVT Debatt 23/11 2004.
”Deras första skiva sponsrades av den rasistiska organisationen BSS” – TV4 Nyhetsmorgon om vikingarockbandet Ultima Thule.
Så har det låtit i stort sett varje gång det kulturella och massmediala etablissemanget berört vikingarockbandet Ultima Thules eller Sverigedemokraternas tidiga historia och deras respektive kopplingar till den tvärpolitiska kampanjorganisationen BSS - Bevara Sverige svenskt, som var verksam under 1980-talets tidigare del. Men hur ligger det egentligen till? Stämmer det att BSS var en rasistisk rörelse? Bestod den endast av allmänt hatiska, fördomsfulla och intoleranta personer? Eller var BSS i själva verket en tvärpolitisk organisation med en samling ansvarsfulla och modiga nationellt sinnade individer som satte nationens välbefinnande framför sitt eget och som redan i ett tidigt stadium insåg problemen med den utomeuropeiska massinvandringen till Sverige som påtvingats vårt folk. Var de kanske bara trötta på det mångkulturella samhällsexperimentet och det förfall med motsättningar mellan folkgrupper som går i dess spår?
I den här artikelserien, som bygger på ett noggrant undersökande arbete ger jag en annan bild av den omdebatterade rörelsen. En bild som aldrig kommit fram i vårt lands totalt likriktade massmediala åsiktsmonopol. Som stöd för denna bild har jag bland annat boken "BSS – Ett försök att väcka debatt" av Leif Zeilon, som var en av initiativtagarna till BSS. Det är en mycket läsvärd bok som jag verkligen kan rekommendera för den som är intresserad av en mer nyanserad bild av hur den nationella verksamheten såg ut under 1980-talet. Självklart skall man inte enbart förhålla sig till en publikation utan jag har även tagit del av och granskat kritikernas bild av BSS.
BSS bildas
”Förespråkarna för fortsatt massinvandring hade fel på de flesta områden och jag rätt. Stärkt av detta självförtroende beslutade jag mig för att försöka väcka några själars intresse kring denna fråga och förhoppningsvis kunna bidra till att åtminstone skapa en debatt kring frågan. Jag och ett par kamrater totade ihop ett flygblad med en provokativ text – en fiktion om det framtida Sverige om invandringen tilläts fortsätta. Vi undertecknade flygbladet ”Bevara Sverige svenskt” och räknade med att om detta flygblad delades ut så skulle massmedia slutligen få tag i det och ställa frågor till de folkvalda politikerna”
Så beskriver organisationens grundare Leif Zeilon (numera Ericsson) bildandet av Bevara Sverige svenskt, som ägde rum under sommaren 1979 i sin bok "BSS – ett försök att väcka debatt".
BSS första flygblad där man bland annat menade att om fyra generationer finns inget svenskarnas Sverige. Foto: Magasinet/SVT.
Det första flygbladet
Det ”provokativa” flygbladet Zeilon syftar på var ”Sverige dör, låt Sverige leva”. Detta flygblad, som spreds i massupplaga i bland annat Södertälje under 1979-1980 är det vanligaste argumentet från massmedia och inte minst den vänsterextrema tidskriften Expo för att BSS skulle ha varit en rasistisk organisation. Så här stod det bland annat i flygbladet:
”Invandringen hotar svenskarna! För varje år blir svenskarna allt färre och invandrarna fler. Om fyra generationer finns inget svenskarnas Sverige. Invandrarna och deras ättlingar har totalt ockuperat Sverige. Men kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller.”
Vad vi skall komma ihåg är att detta var en provokativ text från slutet av 1970-talet och såhär hade man förmodligen inte uttryckt sig idag. Men med det i beaktning ställer jag mig ändå frågande till att man 1- stämplar flygbladet som rasistiskt och 2- stämplar BSS som en rasistisk organisation enbart på grund av ett flygblad. Vari ligger rasismen i flygbladet? BSS varnade för ett samhälle där svenskarna blivit allt mer undanträngda och en minoritet i sitt eget land. De talade också om blandfolk/blandkultur. Men är det verkligen rasism att motsätta sig dessa fenomen? För mig är rasism chauvinism, dvs. att man värderar folkgrupper olika samt ser ned på andra folk. BSS var motståndare till att införa ett mångkulturellt samhälle i Sverige, men man var för mångfalden i världen och värderade inte världens folk olika utan motsatte sig endast alla världens folks rätt att bo i vårt land. Rasism är tyvärr det ord i Sverige som fått i särklass mest inflation – vilket lett till att man urvattnat ordets sanna betydelse. Detta har lett till att folk felaktigt stämplats som rasister.
BSS hade sin första postbox i Malmö. Foto: Magasinet/SVT.
Yttrandefriheten som försvann
Från början var det inte tänkt att BSS skulle bildas som någon ”rörelse”, utan att man genom flygblad undertecknade Bevara Sverige svenskt skulle försöka väcka en debatt om den oansvariga invandrings och flyktingpolitiken som allt för länge präglat landet. Massmedia tog förvisso upp flygbladet och BSS hamnade i rampljuset, men endast för att få anklagelser om ”rasism” riktade mot sig. Debatten om massinvandringen och dess fruktansvärda konsekvenser för Sverige och svenskarna uteblev totalt. Därför intensifierade man sin kamp och BSS kom senare att bildas som en förening för att sedan upplösas och bli ett politiskt parti. Efter en misslyckad partibildning bildades Sverigedemokraterna, ett parti som i nästa riksdagsval kan bli Sveriges tredje största parti.
Den 29 november 1980 skrev Dagens Nyheter om BSS: "En anonym grupp i Stockholm sprider propaganda mot invandrare som är ren hets. Den enda utåt synliga delen av gruppen är en postbox och ett postgironummer i Malmö. En statlig utredning kommer i sommar med förslag som gör det möjligt att stoppa denna hets med lagens hjälp".
I länder där det inte råder någon demokrati är det vanligt att man förbjuder och kriminaliserar obekväma åsikter som kan vara ett hot mot de styrande och som man inte klarar av att ta en saklig debatt med. Men det är inte bara i kommunistiska länder med envåldshärskare som denna odemokratiska metod används. Även i Sverige har man gjort inskränkningar i yttrandefriheten och man kan få både böter och fängelse för att uttrycka vissa åsikter om dessa faller inom ramen för lagen om hets mot folkgrupp. Detta är helt fel väg att gå. I ett demokratiskt samhälle debatteras olika åsikter – inte kriminaliseras!
BSS grundaren Leif Zeilon förföljdes både i hemmet och på arbetsplatsen av hänsynslösa reportrar pågrund av sina åsikter. Något som resulterade i att han förlorade jobbet. Foto: Magasinet/SVT.
Politisk förföljelse
Hetsjakten på BSS började på allvar först i december 1980 då tv-programmet Magasinet uppmärksammat flygbladen mot invandringen och sände ett över en timme långt hetsreportage där man försökte koppla samman BSS till allsköns öppet antidemokratiska och nynazistiska rörelser. Man gick till och med så långt att man förföljde Leif Zeilon med tv-kameror både utanför hans lägenhet och utanför arbetsplatsen på Folkrörelsernas Byggföretag (BPA). Något som resulterade i att Zeilon fick sparken från sin tjänst som dataoperatör. Detta skedde dagen efter att inslaget i Magasinet, där han pekades ut som ledaren för BSS sändes!
Man talar från etablissemangets sida sig gärna varma om hur demokratiskt det svenska samhället är och att vi respekterar varandras åsikter samt att alla inte tycker lika i en demokrati. Men ligger dessa åsikter utanför de politiskt korrekta ramarna skall man på alla tänkbara sätt förföljas genom yrkesförbud, hetsjournalistik och rena lögner. I en demokrati värd namnet skall ingen kunna avskedas från sin arbetsplats på grund av sina åsikter så länge dessa inte påverkar arbetet. Zeilon blev av med sitt arbete trots att han aldrig propagerat för BSS på arbetsplatsen.
Falska flyktingar
Under 80-talet kunde det ibland förekomma kritik mot flyktingpolitiken i massmedia, även om det skedde mycket sällan. I december 1980 gjordes en reportageserie i Dagens Eko där man tog upp fenomenet att assyrier och syrianer ofta åker hem till sina hemländer på semester – samma hemländer som de enligt egen utsago skall ha flytt ifrån och sedermera beviljats uppehållstillstånd för asyl i Sverige!
"Hemvändande flyktingar och andra emigranter som oftast semestrar här och då kommer med nya Volvo-bilar berättar om tillvaron i Sverige, med fantasilön och att svenskar och svenska myndigheter är lättlurade. Invandringen har lett till ett nytt talesätt i de nordöstra delarna av Syrien. Om man ska karaktärisera en person som särskilt naiv, godtrogen, lättlurad och dum så säger man att vederbörande är "mera svensk än en svensk".
Fortsättning följer!
2014-12-25 19:19:00
Mattias From
Vi har nu gjort broschyren "Vi säger vad du tänker" från cirka 1992 tillgänglig på sidan för småskrifter under propaganda.
2014-12-25 18:06:05
SD-Arkivet
