Vi har utökat vårt bildarkiv med följande bilder:
Tidningsförsäljning utanför Skansen
1988.06.06
Foto: Okänd
Här ses två av partiets grundare, till vänster Johan Rinderheim och till höger Leif Zelion.
Engelbrektsmarschen
1991.04.27
På bilden syns partiets första Engelbrektsmarsch, som hölls i centrala Stockholm på Engelbrektsdagen, den 27 april.
Här tågar demonstrationen upp för Kungsgatan.
SDU:s Musikkår
1994.0X.XX
Foto: Okänd
Under ungdomsförbundets tidiga år hade man en musikkår som ofta var med på demonstrationer. Här poserar delar av den 1994 på en bild
som även kom att bli omslag till nr.3 av SDU:s tidning
Ung Front.
Lunchrast under valrörelsen
1994.0X.XX
Foto: Okänd
Partiledaren Anders Klarström på en matrast mellan två torgmöten i samband med valrörelsen sommaren 1994.
Almedalsveckan - Torgmöte i Visby
1996.07.XX
Foto: Okänd
Partiledare Mikael Jansson talar på ett torgmöte i Visby sommaren 1996. Men fanan står SD Gotlands Roland Larsson.
Torgmöte - Lars Emanuelsson
1996.0X.XX
Foto: Okänd
Partiorganisatören Lars Emanuelsson delar flygblad på ett torgmöte sommaren 1996.
10-års jubileum
1998.02.07
Foto: Okänd
Här serveras tårtan på SD:s 10-årsfirande 1998.
Radio-SD:s Tomas Johansson och partiledaren Mikael Jansson.
Engelbrektsmanifestationen
1998.05.03
Foto: Okänd
Partisekreterare Jakob Eriksson talar på partiets Engelbrektsfirande.
EU-valskampanj
1999.0X.XX
Foto: Okänd
Vice partiledare Johan Rinderheim talar på ett inomhusmöte på västkusten i samband med Europaparlamentetsvalet.
SDU-Blondie
1999.XX.XX
Foto: Okänd
Här tas det foton för försäljning av den nya SDU-tröjan med ungdomsförbundets nya logotyp, som antogs vid
SDU:s återbildande 1998.
2016-03-04 17:50:34
SD-Arkivet
Förord från redaktionen
SD-Arkivet publicerar med författarens tillåtelse den här artikelserien under våren 2016. Vi hoppas att den skall ge våra läsare en bättre inblick i och en mer nyanserad bild av Sverigedemokraternas rötter, som kan härledas till Sverigepartiet (SvP).
Artikelserie om Sverigepartiet i fyra delar av Mattias From.
Del 1 av 4: Uppbyggnaden (Uppdaterad februari 2016)
Tidigare publicerad i Nationell Idag nr. 29, 2013
Sverigepartiets viktigaste sätt att nå ut i en tid utan Internet var precis som under BSS-tiden genom vanligt fotarbete. Försäljning av skrifter och material flygbladsutdelningar och klistermärken gav partiet en möjlighet att föra ut sitt budskap och nå nya målgrupper. Man sände även radio i Stockholms närradio på 88MHz. Ungdomarna i Sverigepartiet hade egna närradiosändningar. Foton: Svensk Tidning.
Sverigepartiet bildades hösten 1986 efter en sammanslagning mellan folkkampanjen Bevara Sverige svenskt (BSS) och Framstegspartiet i Stockholm. Förväntningarna inför den nya partibildningen var stora och partiet kallade till presskonferens där man presenterade sitt partiprogram. Det hölls ett stormöte med talare under nationaldagen 1987, och man gav ut en ambitiös tidning. Men sedan hände något och partiet rasade samman i falangstrider.
I den här artikelserien, bestående av fyra delar, tar jag upp Sverigepartiets historia, dess sönderfall samt intervjuar personer som var med när det begav sig. Denna första del berör främst partiets uppbyggnad och sträcker sig från partiets bildande den 16 november 1986 till Sveriges nationaldag den 6 juni 1987.
Sverigepartiet bildas
Planerna på att bilda ett politiskt parti hade funnits inom kampanjorganisationen Bevara Sverige svenskt sedan 1983. Men man insåg att en partibildning måste ha kraft bakom sig och vara väl planerad för att kunna slå igenom. Det var med andra ord uteslutet att bilda ett parti redan inför 1985-års val. I stället började man sikta på att förbereda bildandet så att det kunde ske cirka två år innan valet 1988. På så vis hoppades man ha relativt goda möjligheter att genomföra en seriös valkampanj och få utrymme i debatten. Inför BSS årsmöte 1986, som hölls på Engelbrektsdagen den 27 april, hade man skickat ut ett formulär med frågor till
medlemmarna om vad de ansåg om planerna på att bilda ett politiskt parti. Resultatet blev att hela 86% av de som svarade var för en partibildning, 10% var emot och 4% var osäkra. Vad gäller namnförslag från samma undersökning kan nämnas att majoriteten förespråkade namnvalet Nationella Partiet. Andra förslag var Folkdemokraterna, Sverigepartiet, Demokratiska partiet och Svenska Partiet. Men för att bilda ett parti behövde man samarbetspartners, några som hade erfarenhet
av partipolitiskt arbete. I valet 1985 hade BSS i sin tidning Patrioten rekommenderat sina anhängare att lägga sin röst på Framstegspartiet, som man tyckte drev viktiga frågor, inte
minst vad gäller invandringspolitiken. De ansågs också stå för traditionella värden.
Sverigepartiets presskonferens. Här presenterar man sitt partiprogram och bemöter de anklagelser om rasism som riktats mot partiet. Vänstra bilden: Sverigepartiets ledare Stefan Herrmann med partikamrater. Högra bilden: Johnny Berg från Sverigepartiet intervjuas. Foton: Skärmdumpar från SVT -inslag.
Framstegspartiet i Stockholm leddes vid den här tiden av Stefan Herrmann som var ett relativt känt ansikte, inte minst genom sina närradiosändningar i Stockholm. BSS-ledningen beslöt sig för att knyta kontakt med honom för att diskutera en eventuell sammanslagning med hans parti. Man beslutar sig för att den 16 november 1986 hålla extra insatta årsmöten för både Bevara Sverige svenskt och Framstegspartiet för att lägga ned de respektive organisationerna.
Därefter höll man ett gemensamt möte där ett nytt parti bildades. Namnvalet kom att bli Sverigepartiet. Till ordförande valdes Framstegspartiets ledare, Stefan Herrmann. Vice ordförande blev BSS-ledaren och ingenjören Sven Davidson. För att få det nya partiet uppmärksammat bestämde man sig för att hålla en presskonferens dagen efter sammanslagningen, och ett pressmeddelande skickades ut till tidningar, radio och tv. Dagen därpå hölls presskonferensen i en hyrd lokal, men ytterst få journalister från massmedia dök upp. De som dök upp valde att tiga om den nya partibildningen eller nämnde den först flera dagar efter presskonferensen.
Utåtriktad verksamhet
Det nybildade partiet sålde varje lördag material utanför Stockholms Centralstation. Detta började man redan med under BSS-tiden, och dessa försäljningar drog in mellan femhundra och tusen kronor till partikassan varje vecka. Det här var viktiga pengar för ett nybildat parti som inte
fick ta del av de skattefinansierade partistöd de etablerade partierna öste över varandra. Man började även med stora flygbladsutdelningar varje helg, men aktivisterna fick allt oftare känna på att de kom att störas av antidemokratiska invandrare och kommunister. En av publikationerna som Sverigepartiet gav ut var partiorganet Svensk Tidning. Under partiets korta existens hann man enbart komma ut med ett nummer, ett ambitiöst dubbelnummer på hela fyrtio sidor i magasinformat. Tidningen fylldes med insändare, artiklar och reportage från olika partiaktiviteter. Man kommenterade också de negativa rubriker partiet fått efter vinklade hetsreportage inom massmedia. I en artikel skriver BSS-grundaren Leif Zeilon, som också var en av grundarna till Sverigepartiet, om hur han försökt få till ett studiebesök hos SVT Rapport efter att de spridit flera lögner och hetsat mot partiet. Zeilon ville göra studiebesöket för att se hur redaktionen arbetar när de gör sina reportage, och han ringde upp och talade med den dåvarande rapportchefen Ingemar Odlander. I artikeln publiceras ett utdrag av samtalet mellan dem. Zeilon säger att Rapport ofta vinklar sina inslag och frågar om Sverigepartiet kan få göra ett studiebesök hos redaktionen. Svaret blir nej, och när Zeilon frågar varför de inte får komma får han flera olika svar.
Stormöte med höga förväntningar: Nationaldagen 1987
Sverigepartiet kallade till stormöte i Stockholms Medborgarhus den 6 juni 1986. Uppslutningen var god och talade gjorde partiledaren Stefan Herrmann och den vice partiledaren Sven Davidson. Foto: Svensk Tidning.
På nationaldagen 1987 kallades Sverigepartiets medlemmar till ett stormöte i Stockholms Medborgarhus. Uppslutningen var god och man lockade många nyfikna åhörare. Partiledare Stefan Herrmann höll tal och det gjorde även vice ordförande Sven Davidson. Mötet var en stor framgång, och här publiceras
inledningen på Sven Davidsons tal som gick under rubriken ”Sverige i Kris”.
Partimedlemmar, sympatisörer, mina damer och herrar! Vi firar idag svenska flaggans dag för den 71:a gången i vårt land. Det var först för ett par år sedan som dagen utnämndes till svensk nationaldag officiellt. Och jag anser att det är skandalöst att den här dagen inte samtidigt utnämndes till arbetsfri helgdag. Så att svenska medborgare, svenskar som älskar sitt fosterland skall kunna möta upp och fira den här dagen varje år, och inte bara när den råkar infalla på en lördag eller söndag. Lika skandalöst är det att myndigheterna tillåter kommunister, landsförrädare, kommunistiska invandrare att demonstrera denna dag. Därför att dessa grupper hetsar inte bara mot Sverigepartiet, utan deras känslor för den svenska nationen som sådan är precis lika lågsinnade!
Jag skall ta några snabba kliv genom den svenska historien så att vi lättare vet var vi befinner oss idag. Redan 7000 år före Kristus kom våra allra första förfäder hit. Det var germanska jägarstammar som tog sig in i Skandinavien redan innan inlandsisen hade lämnat landet, den låg kvar längst upp i norr. Så tidigt som 3000 år före Kristus - för 5000 år sedan - bedrevs ett regelrätt jordbruk här i landet. Det var tydligen ett företagsamt folk som hade kommit hit. Mälardalens folk, de så kallade svionerna eller svearna som vi kallar dem idag, lyckades besegra götarna redan på 600-talet, och när svearna och deras konungar besegrade norrmännen i mitten av 1000-talet blev Sverige för första gången en geografisk, etnisk och politisk enhet. Det är en enhet som har bevarats ända fram till idag. En etnisk homogenitet där många folk och många statsbildare med avund har sneglat på vår homogenitet ända fram till idag, då man med förvåning och förundran betraktar vårt politiska handlande.
De flesta har ju fått kämpa hårt och länge för att uppnå samma mål, som vi fått ärva från våra förfäder. Denna homogenitet har även utav oss betraktats som en stor tillgång ända fram till slutet på 1960-talet, när det plötsligt blev modernt att spotta på flaggan. Vi kommer ihåg hur ungkommunisterna marscherade genom Paris gator 1968, vi kommer ihåg ungkommunisternas marscher igenom Västberlin. Och vi kommer ihåg hur man där ockuperade hela kvarter. De svenska ungkommunisterna skulle givetvis inte vara sämre dem, utan man ockuperade Kårhuset i Stockholm. Alla skulle helt plötsligt börja tänka internationellt. Det var dags att släppa in invandrare och flyktingar från främmande kulturer, främmande religioner och främmande världsdelar. En regering med det minsta ansvar för framtiden borde givetvis kunna hålla sig kallsinnig till sådana här tillfälliga modenycker
och säga stopp. Men vi vet hur det har gått. Vi kommer ihåg att socialdemokratin fick egen majoritet på hösten 1968 och internationalisten Olof Palme skulle efterträda Tage Erlander. Sedan vet vi hur det har gått fram till idag. Det enda parti av någon som helst betydelse, som inser att en nation bör vara och skall vara en statsbildning med homogen befolkning, gemensamt språk, kultur, gemensam historia och en i stort sett gemensam religionsuppfattning -det är Sverigepartiet!
2016-02-29 17:36:00
Mattias From
Vi kan nu presentera Smålandsdistriktets bulletin Göta Lejon samt Stockholms S:t Eriksbladet! Följande nummer har digitaliserats:
2016-02-28 23:33:17
SD-Arkivet
Vi har utökat vårt bildarkiv med nya sidor för åren 2001-2005. Vi har också uppdaterat arkivet med följande bilder:
Torgmöte i Göteborg
1990.05.19
Här håller partiet ett torgmöte på Kungsgatan i Göteborg.
Näst längst till höger syns en viss popstjärna i Ace of Base.
Engelbrektsmarschen
1993.04.24
Engelbrektsmarschen 1993. Här lyssnar åhörarna till tal av partiledare Anders Klarström.
Tina Hallgren-Bengtsson med dåvarande maken Jan Bengtsson.
Riksårsmöte i Stockholm
1998.05.02
Foto: Okänd
Den nyvalda partistyrelsen gör sig redo att fotograferas efter riksårsmötet 1998.
Inomhusmöte
1998.XX.XX
Foto: Reine Wikström
Inomhusmöte på Kristineberg Hotel i Stockholm under valåret 1998. På bilden syns bland andra
Jimmie Åkesson, Jens Leandersson, Jakob Eriksson, Arne Andersson, Jimmy Windeskog och Björn Söder.
Årskongress under SDU:s sommarläger
2000.0X.XX
Foto: Okänd
SDU:s avgående ordförande Jimmy Windeskog under sommarlägret.
Inställt torgmöte
2002.0X.XX
Foto: Daniel Spiik
Ett inställt torgmöte under valrörelsen. På bild syns SD:s "valambulans" samt Jonas Millard,
och Jimmy Windeskog med flera.
SD besökte Folkpartiets valupptakt
2002.0X.XX
Foto: Okänd
Sverigedemokraterna besökte Folkpartiets valupptakt på Marstrand 2002, med uppmaning att
våga ta debatten. Något som inte uppskattades. På bilden syns partisekreterare Jimmy Windeskog.
Omvalskampanj i Orsa
2003.0X.XX
Foto: Okänd
Gruppfoto i samband med omvalet i Orsa 2003. Både SDU-Väst och SD-Uppsala kom
upp med bussar för att hjälpa till.
Partisekreterare Jimmy Windeskog framför Gustav Vasa-statyn i Mora, under en aktivisthelg
i Orsa i samband med det lokala omvalet 2003.
Intervju för "Votering Begärd"
2003.XX.XX
Foto: Okänd
SD:s fullmäktigeledamot i Trollhättan, Jimmy Windeskog intervjuvas till SVT:s
"dokumentär" Votering Begärd, som sändes våren därpå.
Möte i Gävle
2005.0X.XX
Foto: Okänd
Roger Hedlund och Jimmy Windeskog på ett möte i Gävle 2005. I samband med detta höll Windeskog
sitt sista tal i Sverigedemokraterna.
2016-02-28 18:11:16
SD-Arkivet
6 februari i år fyllde Sverigedemokraterna 27 år*. SD är unikt i svensk politik på det sättet att det är det enda partiet som ökat konstant i snart 30 år, ända sedan partiet bildades. Ser man till de mest pricksäkra opinionsundersökningarna just nu så är SD Sveriges största parti. Att man skulle kunna hålla den placeringen till valnatten 2018 kan inte ses som helt omöjligt. Dessa makalösa framgångar har inte bara gett jublande väljare och sympatisörer, det har också skapat avundsjuka motståndare och, inte minst, lögnaktiga antagonister.
Alla, så väl SD:are som motståndare i massmedia, har i stort sett varit överens om när, varför och hur SD bildades 1988. Inte heller SD:s kanske främsta antagonister under åren, tidskriften Expo, har haft mycket att invända mot vad SD:s egna dokument visar och vad partiets historiker har sagt. Men detta har förändrats den senaste tiden. Mindre seriösa aktörer har själva varit med och skrivit om SD:s historia, för att göra den mycket mer sensationell och makalös an vad den i själva verket var. Detta för att det ska passa ens egna politiska intressen.
Detta var exakt vad LO ville göra när man i slutet av förra året släppte en mycket påkostad YouTube-film (för sina medlemmars pengar, trots att SD i flera undersökningar är det största partiet inom LO) med titeln "Sverigedemokraterna - Ett parti som alla andra?". Filmen handlar inte så mycket om SD. Istället får den som orkar sig igenom den 18 minuter långa filmen mest lära sig saker om andra världskriget, se spektakulära bilder på brinnande asylboenden och fullkomligt överösas med bilder på politiska motståndare till SD. Smågrupper i politikens utkant som avskyr Sverigedemokraterna mer än något annat parti. Det är inte utan att man undrar om motiven bakom att visa en massa saker som inte har med SD att göra i en film som ska handla om SD. Men filmen blir också förljugen när den väl tar upp SD. Bland annat pekas en gammal nazist som stred i andra världskriget ut som partiets grundare. Ett häpnadsväckande och helt unikt, och givetvis felaktigt, påstående.
I LO:s film påstår man även att Sverigedemokraternas första partiledare, Anders Klarström ”dömts för att ha dödshotat den kände journalisten och tv-personligheten Hagge Geigert”. Detta är inget annat än rent FÖRTAL. Något som SD-Arkivet klargjort i en tidigare artikel. Rösten som hotar Geigert och som ständigt citeras som Klarström har ingen som helst likhet med hans röst. Det finns inte heller någon sådan dom mot Anders Klarström.
Som sagt har tidskriften Expo haft och gett en väldigt tydlig bild om hur SD bilades och av vilka; bland annat i böckerna ”Extremhögern” (1990), ”Sverigedemokraterna - den nationella rörelsen” (2001) och ”Ut ur skuggan” (2010). Där pekas följande personer ut som de mest ledande i SD:s bildande: Leif Zelion, Sven Davidson, Jerker Magnusson, Johan Rinderheim, Lars Ljung och Johnny Berg. Kanske ger man här Ljung, Berg och Davidsson en lite större betydelse än vad de i själva verket hade, men på det stora hela är det inte så mycket att anmärka på i Expos uppfattning. Notera här att ingen av dessa personer hade någon så kallad "nazistisk" koppling.
Men det är som sagt inte alla som känt sig nöjda med denna bild om hur SD bildades. Den som kanske var först i att ta sig an uppgiften att skriva om SD:s bildande var den ökända journalisten Bosse Schön. Han har bland annat gjort sig känd genom att publicera uppgifter han vet varit inkorrekta i artiklar och TV-filmer. I början av 2014 publicerar den vänsterextrema tidningen ETC en lång artikel av Schön med titeln "Nazisterna som skapade Sverigedemokraterna", där han vänder upp och ner på allt alla trott sig veta om SD:s bildande. Redan i ingressen påstår Schön att SD egentligen bildades av "en skinnskalle, en ökänd nazist och en SS-veteran". Vi får aldrig reda på vilka dessa skulle vara men man kan ju undra. Kanske den skäggiga och långhåriga Magnusson var "skinnskallen", kanske studenten Rinderheim (född 1963) var "SS-veteranen" och kanske den gamla FNL-demonstranten Ljung var "nazisten". Vi får inte veta av Schön.
Bosse Schön behöver inte vara ensam om att vilja skriva om SD:s bildande och vilka som stod bakom grundandet. På valdagen den 14 september skriver journalisterna Arne Lapidus och Mikael Ölander på Expressen en artikel där man påstår att SD i själva verket bildades i Malmö. Strax efter valet sitter statsminister Stefan Löfven i direktsänd TV och menar att det i själva verket var Vitt Ariskt Motstånd (VAM) som grundade SD. Att detta VAM inte bildades förrän flera år efter att SD grundades i Stockholm 1988 tycks inte bekomma Löfven. Men att han påstår att mytomanen Henrik Arnstad skulle vara "historiker" och "expert på högerextremism" i samma intervju kanske skvallrar om vart han fått denna häpnadsväckande information?
Med tiden har denna vilja att helt skriva om SD:s bildande fått ett eget liv och det är fler och fler och velat vara med och komma med ett fantasifullt bidrag. LO påstår i den nämnda filmen att den gamla SS-frivilliga Gustav Ekström grundade SD, detta trots att han inte ens var aktiv i partiet eller närvarande på mötet där det bildades. I en liknande film pekas Gösta Bergqvist ut som den som bildade SD, inte heller det stämmer. Vissa tar det ännu längre, i en anonym film på Facebook påstås det att SD bildades "av veteraner ur Vitt Ariskt Motstånd". Tittaren får givetvis inte reda på vilka dessa skulle ha varit eller hur man kan vara "veteran" i ett nätverk flera år innan det ens har bildats. De aktörer som Bosse Schön, Expressen och LO har startat har fått ett eget litet liv, det är många ljusskygga individer och grupper som vill vara med och skriva om historien.
SD har utan tvekan undan haft en del problem under sina 27 år som verkande parti. Ibland med felrekryteringar, ibland med att man lockat människor som inte ens ställt upp på SD:s politik till möten. Det är inget som partiet någonsin har förnekat eller ens försökt dölja, partiet var tidigt på det klara med problemet. Men SD var redan från februari 1988 en skola för en ren och fin form av demokratisk nationalism. De som grundade SD, alltså på riktigt, har all anledning att vara stolta idag. De har haft ett väldigt positiv inflytande på svensk politik, och dagens SD:are är skyldiga dom ett stort tack.
Så till Bosse Schön, LO och vad ni nu vill heta, överlåt historieskrivandet till seriösa aktörer som vet att hålla sig till sanning och belagd fakta.
Grattis på födelsedagen Sverigedemokraterna!
* Vi vet faktiskt inte med säkerhet om det är just 6 februari som är partiets egentliga födelsedag. Det finns två protokoll bevarade från början av 1988 som är nästan identiska. Det ena är daterat 6 februari och beskriver ett möte där SD bildades i Stockholmsförorten Solna. Det andra beskriver precis samma händelse men är daterat 8 februari och beskriver ett möte på Södermalm i centrala Stockholm (där SD hade sitt partikansli). Varför det finns två sådana här dokument som uppenbart beskriver samma händelse är oklart, förklaringen och sanningen har suddats ut när åren sedan grundandet har runnit iväg. Men det finns många som känt sig manade att spekulera i mysterier; så väl partiveteraner, nya aktivister och motståndare. Några gissningar är rimliga, andra är troliga men det finns också de som är desperata och långsökta (som till exempel teorin om att SD aldrig ens bildades på ett möte och att bägge protokollen därmed skulle vara "förfalskningar"). Exakt hur det låg till med detta kommer vi nog aldrig att få riktig klarhet i.
2016-02-28 10:36:42
Redaktionen
