Förord från redaktionen
SD-Arkivet publicerar med författarens tillåtelse den här artikelserien under våren 2016. Vi hoppas att den skall ge våra läsare en bättre inblick i och en mer nyanserad bild av Sverigedemokraternas rötter, som kan härledas till Sverigepartiet (SvP).
Artikelserie om Sverigepartiet i fyra delar av Mattias From.
Del 1 av 4: Uppbyggnaden (Uppdaterad februari 2016)
Tidigare publicerad i Nationell Idag nr. 29, 2013
Sverigepartiets viktigaste sätt att nå ut i en tid utan Internet var precis som under BSS-tiden genom vanligt fotarbete. Försäljning av skrifter och material flygbladsutdelningar och klistermärken gav partiet en möjlighet att föra ut sitt budskap och nå nya målgrupper. Man sände även radio i Stockholms närradio på 88MHz. Ungdomarna i Sverigepartiet hade egna närradiosändningar. Foton: Svensk Tidning.
Sverigepartiet bildades hösten 1986 efter en sammanslagning mellan folkkampanjen Bevara Sverige svenskt (BSS) och Framstegspartiet i Stockholm. Förväntningarna inför den nya partibildningen var stora och partiet kallade till presskonferens där man presenterade sitt partiprogram. Det hölls ett stormöte med talare under nationaldagen 1987, och man gav ut en ambitiös tidning. Men sedan hände något och partiet rasade samman i falangstrider.
I den här artikelserien, bestående av fyra delar, tar jag upp Sverigepartiets historia, dess sönderfall samt intervjuar personer som var med när det begav sig. Denna första del berör främst partiets uppbyggnad och sträcker sig från partiets bildande den 16 november 1986 till Sveriges nationaldag den 6 juni 1987.
Sverigepartiet bildas
Planerna på att bilda ett politiskt parti hade funnits inom kampanjorganisationen Bevara Sverige svenskt sedan 1983. Men man insåg att en partibildning måste ha kraft bakom sig och vara väl planerad för att kunna slå igenom. Det var med andra ord uteslutet att bilda ett parti redan inför 1985-års val. I stället började man sikta på att förbereda bildandet så att det kunde ske cirka två år innan valet 1988. På så vis hoppades man ha relativt goda möjligheter att genomföra en seriös valkampanj och få utrymme i debatten. Inför BSS årsmöte 1986, som hölls på Engelbrektsdagen den 27 april, hade man skickat ut ett formulär med frågor till
medlemmarna om vad de ansåg om planerna på att bilda ett politiskt parti. Resultatet blev att hela 86% av de som svarade var för en partibildning, 10% var emot och 4% var osäkra. Vad gäller namnförslag från samma undersökning kan nämnas att majoriteten förespråkade namnvalet Nationella Partiet. Andra förslag var Folkdemokraterna, Sverigepartiet, Demokratiska partiet och Svenska Partiet. Men för att bilda ett parti behövde man samarbetspartners, några som hade erfarenhet
av partipolitiskt arbete. I valet 1985 hade BSS i sin tidning Patrioten rekommenderat sina anhängare att lägga sin röst på Framstegspartiet, som man tyckte drev viktiga frågor, inte
minst vad gäller invandringspolitiken. De ansågs också stå för traditionella värden.
Sverigepartiets presskonferens. Här presenterar man sitt partiprogram och bemöter de anklagelser om rasism som riktats mot partiet. Vänstra bilden: Sverigepartiets ledare Stefan Herrmann med partikamrater. Högra bilden: Johnny Berg från Sverigepartiet intervjuas. Foton: Skärmdumpar från SVT -inslag.
Framstegspartiet i Stockholm leddes vid den här tiden av Stefan Herrmann som var ett relativt känt ansikte, inte minst genom sina närradiosändningar i Stockholm. BSS-ledningen beslöt sig för att knyta kontakt med honom för att diskutera en eventuell sammanslagning med hans parti. Man beslutar sig för att den 16 november 1986 hålla extra insatta årsmöten för både Bevara Sverige svenskt och Framstegspartiet för att lägga ned de respektive organisationerna.
Därefter höll man ett gemensamt möte där ett nytt parti bildades. Namnvalet kom att bli Sverigepartiet. Till ordförande valdes Framstegspartiets ledare, Stefan Herrmann. Vice ordförande blev BSS-ledaren och ingenjören Sven Davidson. För att få det nya partiet uppmärksammat bestämde man sig för att hålla en presskonferens dagen efter sammanslagningen, och ett pressmeddelande skickades ut till tidningar, radio och tv. Dagen därpå hölls presskonferensen i en hyrd lokal, men ytterst få journalister från massmedia dök upp. De som dök upp valde att tiga om den nya partibildningen eller nämnde den först flera dagar efter presskonferensen.
Utåtriktad verksamhet
Det nybildade partiet sålde varje lördag material utanför Stockholms Centralstation. Detta började man redan med under BSS-tiden, och dessa försäljningar drog in mellan femhundra och tusen kronor till partikassan varje vecka. Det här var viktiga pengar för ett nybildat parti som inte
fick ta del av de skattefinansierade partistöd de etablerade partierna öste över varandra. Man började även med stora flygbladsutdelningar varje helg, men aktivisterna fick allt oftare känna på att de kom att störas av antidemokratiska invandrare och kommunister. En av publikationerna som Sverigepartiet gav ut var partiorganet Svensk Tidning. Under partiets korta existens hann man enbart komma ut med ett nummer, ett ambitiöst dubbelnummer på hela fyrtio sidor i magasinformat. Tidningen fylldes med insändare, artiklar och reportage från olika partiaktiviteter. Man kommenterade också de negativa rubriker partiet fått efter vinklade hetsreportage inom massmedia. I en artikel skriver BSS-grundaren Leif Zeilon, som också var en av grundarna till Sverigepartiet, om hur han försökt få till ett studiebesök hos SVT Rapport efter att de spridit flera lögner och hetsat mot partiet. Zeilon ville göra studiebesöket för att se hur redaktionen arbetar när de gör sina reportage, och han ringde upp och talade med den dåvarande rapportchefen Ingemar Odlander. I artikeln publiceras ett utdrag av samtalet mellan dem. Zeilon säger att Rapport ofta vinklar sina inslag och frågar om Sverigepartiet kan få göra ett studiebesök hos redaktionen. Svaret blir nej, och när Zeilon frågar varför de inte får komma får han flera olika svar.
Stormöte med höga förväntningar: Nationaldagen 1987
Sverigepartiet kallade till stormöte i Stockholms Medborgarhus den 6 juni 1986. Uppslutningen var god och talade gjorde partiledaren Stefan Herrmann och den vice partiledaren Sven Davidson. Foto: Svensk Tidning.
På nationaldagen 1987 kallades Sverigepartiets medlemmar till ett stormöte i Stockholms Medborgarhus. Uppslutningen var god och man lockade många nyfikna åhörare. Partiledare Stefan Herrmann höll tal och det gjorde även vice ordförande Sven Davidson. Mötet var en stor framgång, och här publiceras
inledningen på Sven Davidsons tal som gick under rubriken ”Sverige i Kris”.
Partimedlemmar, sympatisörer, mina damer och herrar! Vi firar idag svenska flaggans dag för den 71:a gången i vårt land. Det var först för ett par år sedan som dagen utnämndes till svensk nationaldag officiellt. Och jag anser att det är skandalöst att den här dagen inte samtidigt utnämndes till arbetsfri helgdag. Så att svenska medborgare, svenskar som älskar sitt fosterland skall kunna möta upp och fira den här dagen varje år, och inte bara när den råkar infalla på en lördag eller söndag. Lika skandalöst är det att myndigheterna tillåter kommunister, landsförrädare, kommunistiska invandrare att demonstrera denna dag. Därför att dessa grupper hetsar inte bara mot Sverigepartiet, utan deras känslor för den svenska nationen som sådan är precis lika lågsinnade!
Jag skall ta några snabba kliv genom den svenska historien så att vi lättare vet var vi befinner oss idag. Redan 7000 år före Kristus kom våra allra första förfäder hit. Det var germanska jägarstammar som tog sig in i Skandinavien redan innan inlandsisen hade lämnat landet, den låg kvar längst upp i norr. Så tidigt som 3000 år före Kristus - för 5000 år sedan - bedrevs ett regelrätt jordbruk här i landet. Det var tydligen ett företagsamt folk som hade kommit hit. Mälardalens folk, de så kallade svionerna eller svearna som vi kallar dem idag, lyckades besegra götarna redan på 600-talet, och när svearna och deras konungar besegrade norrmännen i mitten av 1000-talet blev Sverige för första gången en geografisk, etnisk och politisk enhet. Det är en enhet som har bevarats ända fram till idag. En etnisk homogenitet där många folk och många statsbildare med avund har sneglat på vår homogenitet ända fram till idag, då man med förvåning och förundran betraktar vårt politiska handlande.
De flesta har ju fått kämpa hårt och länge för att uppnå samma mål, som vi fått ärva från våra förfäder. Denna homogenitet har även utav oss betraktats som en stor tillgång ända fram till slutet på 1960-talet, när det plötsligt blev modernt att spotta på flaggan. Vi kommer ihåg hur ungkommunisterna marscherade genom Paris gator 1968, vi kommer ihåg ungkommunisternas marscher igenom Västberlin. Och vi kommer ihåg hur man där ockuperade hela kvarter. De svenska ungkommunisterna skulle givetvis inte vara sämre dem, utan man ockuperade Kårhuset i Stockholm. Alla skulle helt plötsligt börja tänka internationellt. Det var dags att släppa in invandrare och flyktingar från främmande kulturer, främmande religioner och främmande världsdelar. En regering med det minsta ansvar för framtiden borde givetvis kunna hålla sig kallsinnig till sådana här tillfälliga modenycker
och säga stopp. Men vi vet hur det har gått. Vi kommer ihåg att socialdemokratin fick egen majoritet på hösten 1968 och internationalisten Olof Palme skulle efterträda Tage Erlander. Sedan vet vi hur det har gått fram till idag. Det enda parti av någon som helst betydelse, som inser att en nation bör vara och skall vara en statsbildning med homogen befolkning, gemensamt språk, kultur, gemensam historia och en i stort sett gemensam religionsuppfattning -det är Sverigepartiet!
2016-02-29 17:36:00
Mattias From
