SD-Arkivet - Start"Vi sverigedemokrater accepterar inga överförmyndare av vårt folk. Inte FN, inte EG och framförallt inte alla de objudna främlingar som inte har här att göra!" -Anders Klarström, Engelbrektsmarschen 25 april 1992 |
Nytt filmklipp: Vinklat TV-inslag om SD och asylförläggningen I Dals-Ed 1993
2025-07-18 19:01:03 SD-Arkivet Filmen SD-95 funnen till slut!
2025-07-16 21:47:53 SD-Arkivet Insändare: "Sverigedemokraternas vitbok avslöjar maktens rädsla och SD:s kapitulation"När Sverigedemokraterna nyligen presenterade sin så kallade vitbok var det många som kanske trodde att partiet skulle använda tillfället för att ärligt nyansera, förklara eller rentav försvara sitt tidiga existensberättigande. Det fanns åtminstone en förväntan om att partiet skulle ta ansvar för att teckna sin egen historia, lyfta fram kontexten under en tid när Sverige genomgick dramatiska förändringar och när tusentals vanliga medborgare började ställa frågor kring invandring, nationell identitet och globalisering. Men istället levererade SD ett dokument som mer liknar ett självskadebrev, fullt av gammal propaganda från just de maktcentra man påstod sig ha vuxit fram för att utmana.
När historien skrivs om av de som vill slippa ansvarDet mest slående med vitboken är inte att den återupprepar slitna anklagelser om ”fascism, rasism och nazism” – det har vi hört till leda. Det verkligt avslöjande är hur lättvindigt SD accepterar denna berättelse och till och med hjälper till att förnya den. Personer som på 80- och 90-talen försökte formulera ett motstånd mot en snabbt växande maktapparat som slog ned på alla avvikande röster, framställs återigen som skumma extremister. Och nu är det SD själva som står för förtalet.I vitboken flödar indicier, rykten och lösryckta citat från gamla SÄPO-avlyssningar. Gamla arkivklipp används för att piska upp samma hysteri som Bonnierpressen och SVT gjorde redan då. Ibland dras slutsatser som på sin höjd kan betraktas som spekulationer, men som i boken presenteras som närmast definitiva fakta. Allt detta görs utan någon som helst vilja att ge plats åt alternativa förklaringar eller kontext: varför sökte sig människor till dessa kretsar? Vilken samhällsutveckling var det som skapade behovet av en opposition? Hur såg den statliga och mediala förföljelsen ut? Dessa frågor reduceras eller ignoreras helt. Det är också talande vilka röster som inte får komma till tals. De människor som på olika sätt bar upp tidiga nationella eller invandringskritiska sammanhang – som förlorade jobb, som blev avstängda från banktjänster, som hotades och misshandlades på öppen gata – får inte sitt lidande berättat. Istället klistras gamla invektiv på dem, som om det vore en självklar sanning att alla som var tidiga kritiker av massinvandring eller globalism i själva verket drevs av ondska. En vitbok som tvättar etablissemangets händer – och SD:s eget ansvarDet mest cyniska är dock att SD:s vitbok fungerar som en slags efterhandslegitimering av det övergrepp som under lång tid riktades mot dissidenter i Sverige. Genom att godta bilden av ett allestädes närvarande nazistspöke i de egna leden, friar SD samtidigt den vänsterliberala hegemonin från ansvar. De frikänner de journalister som pekade ut nationalister som lovliga villebråd, de frikänner fackförbund som såg till att oppositionella fick sparken, de frikänner säkerhetspolisen som lade oproportionerliga resurser på att kartlägga och trakassera meningsmotståndare. Det blir en sorts tvätt av hela 90-talets smutsiga förföljelsemaskineri – och SD står nu med som garant för att inga obehagliga sanningar ska grävas fram.Resultatet blir en historiebeskrivning där all skuld läggs på de svaga, på oppositionen, medan de som verkligen ägde makten framstår som ansvarstagande förkämpar mot ett påstått mörker. Det är ett historiskt svek som nästan saknar motstycke i svensk politik. Varför gör SD detta?Den logiska frågan är förstås varför SD över huvud taget gör detta. Svaret är lika obehagligt som det är enkelt: man vill bli accepterad. Vitboken är i praktiken en trosbekännelse till maktens egna dogmer. Det är ett dokument som säger till Bonnierfamiljen, till SVT, till EU och till NATO att SD inte längre är något hot. Genom att hårt ta avstånd från sina egna rötter hoppas man bli kvitt mediala drev och få en permanent plats vid de fina borden.I angreppen på Anders Klarström – partiets förste partiledare – blir detta särskilt tydligt. Klarström kallas en belastning, hans tid beskrivs som ”förlorade år”. Men det var faktiskt under Klarströms ledning som SD började blotta det svenska systemets repressiva natur: hur polisen användes för att hindra demonstrationer, hur arbetsgivare pressades till att sparka fel personer och hur media samordnade kampanjer för att skrämma bort sympatisörer. Klarströms egen bok Prima Victoria är i sig en anklagelseakt mot den svenska djupa staten – något SD idag hellre låtsas inte existerar. Det handlar inte bara om SD – utan om det större mönstretDet verkligt allvarliga i denna historia är att det mönster vi ser inte är unikt för Sverigedemokraterna eller för 90-talets Sverige. Det är samma grundläggande mekanism som idag används mot nya partier och opinioner som hotar det rådande systemet. Skillnaden är att SD nu själva står med på den förtryckande sidan.Medan SD blivit ett accepterat kugghjul i maskineriet riktas drev, arbetslivssanktioner och mediala kampanjer istället mot nya, mer radikala eller konsekvent nationalistiska alternativ. Detta visar att problemet alltid handlat mindre om vilka personer som är i centrum, och mer om att alla verkliga utmanare till globalism, massinvandring och svensk suveränitet ska slås ned – till varje pris. Vad säger detta om makten – och om SD själva?Vitboken avslöjar därför inte bara något om SD:s historia. Den avslöjar i första hand maktens djupa rädsla för folkligt uppvaknande. Genom att ständigt återupprepa berättelser om nazistiska hotbilder, kan man fortsätta cementera en samhällsordning där opposition i frågor som rör migration, nationellt oberoende eller global kapitalmakt alltid kan misstänkliggöras. Det är också en signal till vanligt folk: håll tyst, annars väntar samma öde som de som en gång pekades ut som fiender till staten.Att SD nu villigt deltar i detta är kanske det största sveket av alla. För i sin iver att bli accepterade har man börjat samarbeta med exakt samma figurer som tidigare drev hatkampanjer mot dem själva – journalister, vänsteraktivister och akademiker som byggde sina karriärer på att demonisera nationalister. Att några av dem fått hjälpa till att ta fram denna vitbok är närmast parodiskt. Man tvättar sitt samvete genom att svärta ned de döda, de redan förföljda och de som inte längre kan försvara sig. Den obehagliga tystnaden om verklig förföljelseInte någonstans i vitboken redogör SD för hur det faktiskt såg ut i Sverige när tusentals människor hetsades mot oppositionella. Man nämner inte hur företag vägrade anställa, hur fackföreningar svartlistade, hur banker sade upp konton, hur politiska våldsdåd utfördes mot människor som vågade tala om invandringskritik. Det berättas heller inte om de organiserade trakasserier på arbetsplatser där människor frystes ut eller mobbades till psykisk ohälsa och självmord – en verklighet som drabbade långt fler än vad dagens yngre generationer ens kan föreställa sig.En vitbok som bekräftar maktens segerI slutänden framstår Sverigedemokraternas vitbok därför som ett monument över den svenska maktelitens seger. Genom detta dokument visar SD att man inte längre är någon verklig utmanare. Man har kapitulerat. Man har accepterat etablissemangets historieskrivning och hjälper nu själv till att demonisera sina egna historiska kärnväljare. SD och resten av 8-klövern är idag den ondska som Sverige måste städa bort innan det är försent att rädda landet.Den stora frågan blir: hur länge kan ett samhälle kalla sig demokratiskt när makten gång på gång skriver om historien, skapar skampålar åt oppositionen och effektivt kväver varje verklig folkopinion som riskerar att störa den globala agendan? Det borde skrämma långt fler än bara de som betraktar sig som konservativa eller nationalistiska. För när väl historien har rensats från allt som stör maktens berättelse – då står vi alla oskyddade den dag det är vår tur att kallas extremister. Om fler hade lyssnat på gårdagens nationalister så hade Sverige sluppit många problem. Idag tvingas vi höra meningslösheter från politiker som bara vill behålla sina löner och sitt dåliga inflytande över oss andra. SD:s vitbok visar att med sådana politiker som partiet har idag är det är större risk att det går åt helvete med Sverige än att något blir verkningsfullt bättre. 2025-07-16 21:00:14 Insändare Var det verkligen SD:s f.d. partiledare Anders Klarström som mordhotade Hagge Geigert?
2025-07-15 07:13:54 SD-Arkivet Kritik mot vitboken: "Sverigedemokraternas vitbok visar partiets ideologiska förfall"Bloggen Kulturbilder kommenterar i ett inlägg den andra delen av SD:s vitbok som presenterades i Almedalen.
2025-07-14 20:53:50 SD-Arkivet |
